Yes. Han är världens sötaste. 

Utlämnande men aldrig privat. 

Jag saknade dig idag. Jag saknade dig för att jag såg en sån där typisk du-grej som fick mig att tänka en såndär typisk du-tanke. Jag saknade dig för att det var sol ute och för att det låg i luften. För att det inte var varmt och inte kallt, precis som det alltid var när vi skrattade så mycket. Åh, minns du ens när vi skrattade så mycket? Kommer du ihåg hur ren luften var, hur kylan slog mot kinderna och ögonen tårades på ett bra sätt? Jag älskar alltid den här tiden, för att den är bra. Men sedan dig älskar jag den ännu mer, för att den påminner om något bättre.

‎"Allt gick mycket lättare då jag förstod att den jag hade göra med är en intelligent person i en vuxen kropp. Men med en 2-årings känsloliv. 
Vem försöker be en tvååring ta hänsyn till dina känslor?"

Utlämnande men aldrig privat. 

Jag saknade dig idag. Jag saknade dig för att jag såg en sån där typisk du-grej som fick mig att tänka en såndär typisk du-tanke. Jag saknade dig för att det var sol ute och för att det låg i luften. För att det inte var varmt och inte kallt, precis som det alltid var när vi skrattade så mycket. Åh, minns du ens när vi skrattade så mycket? Kommer du ihåg hur ren luften var, hur kylan slog mot kinderna och ögonen tårades på ett bra sätt? Jag älskar alltid den här tiden, för att den är bra. Men sedan dig älskar jag den ännu mer, för att den påminner om något bättre.

‎"Allt gick mycket lättare då jag förstod att den jag hade göra med är en intelligent person i en vuxen kropp. Men med en 2-årings känsloliv. 
Vem försöker be en tvååring ta hänsyn till dina känslor?"

Frågestunden är nu avslutad.
- ber om ursäkt över den dåliga annonseringen.

"Bör jag raka på sidan eller spara ut?"

Ja, kära läsare. Dethär är väl ett problem vi alla slagits med någongång. För majoriteten av oss startar funderingarna ungefär vid 12 års ålder då vi börjar spekulera om sex och samlevnad, men för andra kommer det något senare. Med detta sagt vill jag också understryka att dina funderingar inte är speciellt ovanliga och dina tankar är inte smutsiga! Vi lever idag i ett samhälle där alla sexualiteter är så gott som accepterade, alltså behöver du inte grunna på huruvida du kommer brännas för din alternativa livsstil eller ej, om du nu kommer fram till att det är vägen du vill gå. Dock tycker jag det var en ypperlig idé av dig att vända dig till mig först: Ibland kan det kännas enklare att öppna sig via cybervärlden. 
Det viktiga är: Följ ditt hjärta och var inte rädd för konsekvenserna.
Har du vidare frågor och funderingar hänvisar jag dig att prata med din barnmorska, mamma eller rentav googla det.

P.s
Jag hoppas du inte har någonting emot att jag valde att besvara "tanken bakom frågan" åt dig. Förstod ju genast att det var din läggning du funderade på då enbart flator och modeller rakar håret. Om det mot all förmodan skulle vara så att du är en vanlig, straight tjej så är svaret självklart nej, absolut inte i helvetet - och är du helt hjärndöd som ens överväger det?  

"I'm puttin' on my shades to cover up my eyes"  

Jag vill inte blunda för dig. 
Jag vill inte sluta ögonen för det renaste, varmaste och vackraste. Jag vill inte stänga mig helt, avskärma mig från blicken som jag älskar mest i världen. Vill aldrig missa ett ögonblick av det mest fantastiska som någonsin gått brevid mig.
Samtidigt är jag rädd för att ta emot dig. Låta alla mina sinnen lyssna, känna din doft och påminnas om ditt underbara léende. Jag är livrädd att hoppas på dig, känna med dig och tänka som dig. Jag blir rädd, för att du är det absolut starkaste som håller mig till marken på samma gång som du får mig att flyga. Och när du går, så smäller det ordentligt.
Allting hos dig, är sagolikt. Allt ifrån dig, är misär. 

Jag ser dig en sekund och kommer plötsligt ihåg hur det är att andas igen. Minns hur hjärnan arbetade på heltid när hjärtat slog för två. Blir varm igen, benen blir lättare..
Så vänder du på stegen och jag känner hur jag faller. Hur djupt det är, hur ont det gör. Hur kroppen vägrar sammarbeta, hur det plötsligt är ännu svårare att andas.
Där kvävs jag av mina egna tankar.
Och plötsligt önskar jag att jag inte varit så rädd för att se på dig. Jag önskar att jag andats djupare, tittat nogrannare. Att jag inte hade låtit rädslan för vad som skulle komma få övertag, utan att jag verkligen levt den där sekunden du var där.

Jag älskar dig. Jag gjorde det från början.
Kanske fanns det en tid då jag trodde att jag skulle må bättre utav att inte ge dig några stunder, att min kropp inte skulle klara av att hantera allt det där som kommer upp.
Idag ändrade jag mig. Idag insåg jag: Jag tar gärna allt det där dåliga, om det betyder att jag också kan få det bra.   

Så. Alla ni som använt era fyllor till att diskutera vem av mig och Christoffer som är fyndigast behöver inte grubbla längre. 
I give you-